Kolumnist

Lars G Josefsson, före detta vd i Vattenfall, är känd för att ha gjort den sämsta affären i Sveriges tusenåriga historia. Det var när han köpte energibolaget Nuon i Holland för 90 miljarder kronor.

Nu sitter han framför mig, en saklig och jämnmodig karl, utan yttre tecken på emotioner, beredd att svara på det jag undrar över.

Lars G Josefsson är också känd för att ha visat prov på en kamikazemässig närighet. Han protesterar mot ordet. Så låt oss säga aningslöshet.

– Det bestämdes att jag skulle lämna bolaget. Men de ville att jag skulle vara kvar och hjälpa min efterträdare. Så vad kunde bolaget göra för mig? Jag ville ha ett publikt erkännande. De sa att jag kunde få en extra årslön.

Tolv miljoner kronor. Lars G Josefsson höjer inte rösten, orden kommer i jämn ström med fullständiga och tydliga meningar.

– Jag tänkte: det går aldrig ägaren (staten) med på. Men tre månader senare meddelade de att det var OK. Jag sände en tacksamhetens tanke till näringsminister Maud Olofsson och tänkte att det var lite ryggrad i henne i alla fall.

Höstsolen lyser in genom rutan som vetter mot Birger Jarlsgatan i centrala Stockholm. Konstigt nog hörs inga ljud från den täta förmiddagstrafiken. Sammanträdesrummets fönster är nog utrustade med treglasrutor.

– Ett år senare ringde de och sa att det var bråk på Vattenfall. Beslutet att ge mig de tolv miljonerna hade inte varit förankrat hos ägaren.

Lars G Josefsson betalade tillbaka sex miljoner han hade hunnit få ut, en privat förnedring som lades på den offentliga som handlade om Vattenfalls dåliga affärer där det svindlande priset för Nuon toppade allt.

– Ägaren (= regeringen) gjorde mitt avtal publikt. Det var snudd på … omoraliskt. Det skadade bolaget, styrelseordföranden (Lars Westerberg) fick avgå och även jag drabbades av skriverier.

Det är enda gången Josefsson låter antyda känslor. Men fattade han inte att det skulle komma ut att han fick tolv miljoner extra – för att han ändå skulle sluta?

Meningarna är tydliga men det är ändå svårt att förstå. Kanske förstår Josefsson inte själv. Han säger att han fick sparken men bolaget sa aldrig att han fick sparken. Han jobbade kvar. Trots att han fått sparken. Han betalade tillbaka pengarna fast han säger att han hade rätt till dem.

– Och jag fick inget tack för att jag jobbade gratis i fem, sex styrelser som var kopplade till min tjänst i Vattenfall. Jag var kvar i styrelserna något år efter det att jag slutat som vd. För det fick jag ingenting.

Lars G Josefsson hämtar en kopp kaffe i en vit mugg. Han hyr in sig i ett kontor där han har ett rum för sitt eget lilla bolag. Sammanträdesbordet är tomt. Han säger att han har att göra. Det egna bolaget. Styrelseuppdrag, bland annat i skogsföretaget Holmen och den tyska industrijätten Bosch.

– Jag arbetar förmodligen 40 timmar i veckan. Förr var det mycket mer. Det går inte att jämföra.

Kvällen innan vi träffas har han läst ut ”1913” av Floran Illies, en skildring av Europa året före första världskriget.

– Den var ganska bra. Den gav lite behållning.

Lars G Josefsson vet inte vad han ska läsa härnäst. Han tycker om att spela tennis på sommaren och åka skidor på vintern. Han reser. Han har en latent hobby. Ordvalet – ”latent” – är Josefssons.

– När jag blir pensionär ska jag spela bridge. Var tid har sin sak.

Han tar en klunk kaffe.

– Hade vi vetat hur världen skulle utveckla sig var det naturligtvis fel att förvärva Nuon. Men vem kunde tro energimarknaden skulle förändras så radikalt?

Han ler, ett försiktigt eller snarare reserverat leende.

– Ibland är det stolpe ut, ibland stolpe in.

Maud Olofsson vägrade KU

Inför avregleringen av den svenska och europeiska elmarknaden beslutade statliga Vattenfalls styrelse 1995 att bolaget skulle expandera internationellt. Det blev början för uppköp av kärnkaftverk och brunkol i bland annat Tyskland, Polen och Holland.
—
Lars G Josefsson bär titeln professor i tyska Boschs styrelse. Han är hedersprofessor vid Brandeburgs tekniska universitet.
—
Förra näringsministern Maud Olofsson vägrade komma när riksdagens konstitutionsutskott granskade Vattenfalls köp av Nuon.

Jag tänker på alla företagsledare som påhejade av sina styrelser visat hybris i affärer, hybris med pengar, som i blixtfart velat bygga imperier. Lars Ramqvist. Percy Barnevik. Cheferna i Skandia.

Alla dessa trista skandaler, tilltufsade egon och värden som gått upp i rök. Vattenfalls europeiska äventyr med tysk brunkol, tysk kärnkraft och Nuon i Holland … chock, skräck, haveri, praktfiasko, lyder omdömena i affärspressen.

Vattenfall har förlorat 600 kronor i värde varje sekund sedan 2009 skrev Svenska Dagbladet i somras.

Och äventyrets banérförare sitter i ett tomt sammanträdesrum, inte längre stormogul utan en tämligen vanlig svensk man i grå kostym som tänker spela bridge när han blir pensionär.

G står för Göran.

PRODUCENT: PATRIK SYK, REDAKTÖR: SOFIA BOSTRÖM