Kolumnist

Visst är ”Paradise Hotel” ett sjaskigt program för en okritisk publik. Men det är något mer också. Det förstår jag när jag talar med en av årets deltagare, Chris Mercado, en ung man med synliga magmuskler och rejält uppumpad bringa.
Han står i likhet med övriga medverkande till pressens förfogande efter en förhandsvisning av höstens första avsnitt.

Journalisterna, lika unga som deltagarna, har applåderat och verkar överförtjusta. De har fått se ett program som är mjukporr för tonåringar, det handlar enbart, och jag menar enbart, om sex, sprit och hur deltagarna, fem unga kvinnor och fem unga män, ser ut. Tävlingen består i att de ska slå ut varandra genom allianser, intriger och falskspel.

En 19-årig kvinnlig deltagare säger:
– Jag är störd, kåt och energifreak.
En annan säger:
– Jag har aldrig sugit av en penis utan dusch först.
En kille:

Chris Mercado verkar för sin del besatt av damers rumpor, han diskuterar ingående deras utseende och vad han vill göra med dem.

Så blir det extremt intima något vardagligt, kvällsunderhållning för de unga och det är ganska obehagligt. Jag känner mig smutsig när jag sett programmet. Men här på på TV3:s och moderbolaget MTG:s huvudkontor på Söder i Stockholm är det jag, en 59-årig reporter, som är avvikande. Kolleger och produktionspersonal kommer fram och undrar vad jag har där att göra.

– Var lite snälla mot dem, säger MTG:s pressansvarige Anders Kilander till journalisterna innan deltagarna anländer.
Och farbror Tryckfelsnisse har varit framme i presentationen av en av deltagarna. Det står att hon är 24 men hon är bara 21. Notera det så att hennes mamma inte blir ledsen. (Det är samma unga kvinna som säger att hon aldrig sugit av någon utan föregående dusch.)

Chris Mercado och jag sätter oss i ett konferensrum, han är en ung man med öppen, glad blick och ganska naiv utstrålning: han är 22 år, arbetar som köksbiträde på Max i Upplands-Väsby och möter för första gången journalister.
– Jag ville förändra mitt liv och komma bort från mitt förflutna, säger han.
Han hade gjort slut med sin flickvän. Han var deppig. Han sökte till ”Paradise Hotel”.
Chris Mercado växte upp i Rinkeby som han säger var världens bästa plats för ett barn. Lekarna. Sammanhållningen. Men hans föräldrar bestämde att de skulle flytta till Sollentuna så att han skulle lära sig felfri svenska. ”Det gjorde ont när vi lämnade Rinkeby.”
Det är en berättelse om den strävsamma invandrarfamiljen.

Men i Chris Mercados historia finns ytterligare en dimension, där vi kan se den som står långt, långt nere i samhället och som hoppas på att i ett slag förändra och förbättra sitt liv.

Under depressionen i USA på 1930-talet dansade unga, desperata människor tills de kollapsade för att vinna prispengar. När den unge Cassius Clay hade vunnit sin första stora seger, OS-guld i Rom 1960, köpte han klockor för 400 dollar åt sin mamma och pappa. Det var det första boxningens största gigant gjorde när pengarna började rulla in.

Det finns en likhet mellan ”Paradise Hotel”, maratondans och proffsboxning. Det är freakshow, något vi kan betrakta och förfasas över, vi hoppas på blod och sensationer. ”Tyvärr har den amerikanska sensationslystnaden fört in tävlingsboxningen på osunda och motbjudande vägar, där de professionella matcherna om väldiga förmögenheter hota att förkväva den uppfostrande och sunda amatörboxningen”, skrev uppslagsverket Nordisk Familjebok 1925.

Inget är lättare än att vämjas över deltagarna i ”Paradise Hotel” och deras tittare. Exhibitionismen. Självkärleken. För att inte tala om TV3:s oblyga utnyttjande av dessa unga människor.
– Jag fick resan till Mexiko, hotellet och alkoholen. Jag behövde inte betala något, säger Chris.

Att ett program som ”Paradise Hotel” alls är möjligt beror nog inte bara på cynismen och den stenhårda konkurrensen mellan kommersiella tv-kanaler. Det handlar också om ett samhällsklimat där så många är beredda att offra sin integritet för chansen att komma upp och bli något i ett samhälle där vägarna framåt ser stängda ut.

Chris ger ett mjukt och behagligt intryck: en trevlig kille man gärna pratar med. Han säger att han har star quality. Genom ”Paradise Hotel” hoppas han kunna skaffa kontakter som ska hjälpa honom att bli rapartist.
Prissumman i dokusåpan är 500 000 kronor. Om Chris vinner ska han använda pengarna till att betala sin 52-åriga mammas lån.
– Som tack för att hon har tagit hand om mig.

PRODUCENT: PATRIK SYK, REDAKTÖR: SOFIA BOSTRÖM