Kolumnist

Stockholm. En disig morgon i november. Jag går till säkerhetssalen i Stockholms tingsrätt där den största rättegången i Sveriges historia pågår. Den är stor på alla sätt: 30 000 sidor förundersökning, 14 månaders rättegång, 32 åtalade, 40 advokater, fem åklagare.

Den misstänkta huvudbrottslingen Silva Gündüz sitter på en soffa i väntsalen när jag kommer in. Hon är vänlig och avslappnad när jag hälsar på henne.
Silva Gündüz är den kvinna som suttit längst häktad i Sverige – 18 månader. Hon släpptes ur häktet i juni.
Säkerhetssalen är den största tingsrätten har, därför är rättegången förlagd hit.

Silva Gündüz sätter sig längst fram till vänster på de åtalades platser. Fram till gripandet betraktades hon som en av samhällets stöttepelare: före detta vice ordförande i kommunfullmäktige för Vänsterpartiet i Södertälje, före detta ordförande i St Aframs syrisk-ortodoxa kyrka, egen företagare.

Salen har många åhörarplatser men den enda utomstående åhöraren är jag. De 19 stolarna som är reserverade för pressen är tomma. Snett bakom mig sitter två civilklädda poliser, rakt bakom mig en tjänsteman från Södertälje kommun som för anteckningar.
Det låga intresset beror väl på målet är komplicerat och på ytan odramatiskt. Bedrägerier med ersättningar i hemtjänsten.

När lagen om valfrihet i vården, LOV, stiftades grundade Silva Gündüz företaget JOME. Det tillhandahöll hemvårdare åt gamla och sjuka efter avtal med kommunen.
Åklagarna säger att JOME ljög om eller överdrev de gamlas behov. Gündüz skickade fakturor för tjänster som inte var utförda. JOME anställde släktingar till de som skulle få hjälp. På så sätt skapades ett slutet system som mjölkade kommunen på pengar och där ingen hade incitament att tjalla.

Dagens förhandling gäller en kvinna, född 1927, och hennes barnbarn som anställdes som assistent. Åklagarna Karolina Lindekrantz och Mårten Hallsten läser med inlevelse upp protokoll från polisens avlyssning av telefonsamtal mellan några av de åtalade. De klagar bland annat på att den gamla damen aldrig kan sitta stilla, de pratar om att hon går till kyrkan själv. De säger att hon inte ska öppna om det ringer på dörren eftersom det kan vara ett kontrollbesök från kommunen.
Det gäller alltså en åldring som påstås vara så dålig att hon måste ha assistans drygt 164 timmar i månaden.

Åklagarna visar smygtagna filmsnuttar som visar att kvinnan går alldeles utmärkt med rollator.

”Systemet är vidöppet”

– Vi har passerat mitten i rättegången som håller på till juni nästa år, säger Silva Gündüz advokat Carl–Johan Malmberg. Inget har skett i förhandlingarna som gett oss anledning att ändra vår inställning. Om något varit fel i JOME har Silva Gündüz inte känt till det.
—
I fallet som beskrivs i denna artikel visar polisens spaningsfilmer att den gamla kvinnan är ute och promenerar med rullator. En smygtagen film från trapphuset visar att hon går in i sin lägenhet utan hjälp. Filmerna ska visa att kvinnan och JOME överdrivit hennes behov av stöd.
—
– Valfrihetssystemen ligger vidöppna för den som vill berika sig på dem, säger Södertäljes stadsdirektör Martin Andreae. Om man är lite förslagen är det lätt att ta för sig. Om polisen inte gjort sin stora insats hade detta kunnat fortsätta mycket längre.

Det finns många saker som skär mot varandra i det här målet.
Smygtagna filmer. Telefonavlyssning. Låter dramatiskt i ett fall som gäller fusk med ersättningar.

Kommunen och arbetsförmedlingen kräver sju miljoner kronor tillbaka från Gündüz och hennes medåtalade. Polisutredningen och rättegången beräknas kosta 250 miljoner.

Ett annan skärningspunkt: den gamla kvinnan påstods behöva extra mycket hjälp, bland annat två assistenter för toabesök, innan hennes lägenhet handikappanpassades. ”Hör av er till ordinarie handläggare” när bostadsanpassningen är klar, meddelar en kommunal tjänsteman.

Så står tillit mot – vad?
Åklagarna säger att JOME:s verksamhet inte bara var grovt bedrägeri, den var systemhotande, en fara för samhällsordningen.

Innan LOV infördes uppgick kostnaderna för hemtjänst i Södertälje till 191 miljoner kronor. Två år senare var kostnaden 313 miljoner. Politikerna trodde att utgiftsökningen speglade ett tidigare dolt behov, gamla och sjuka hade inte fått den hjälp de behövde.
Men stadsdirektör Martin Andreae gjorde en detaljanalys och såg att all ny kostnad låg hos nya privata aktörer med gamla brukare, alltså åldringar som plötsligt blivit mycket sämre.
– Södertälje höll på att gå under, säger kammaråklagare Karolina Lindekrantz.

JOME hade 140 brukare. Åklagarna har begränsat utredningen till tolv fall.
Det misstänkta bedrägeriet ingår i en större bild. Kommissarie Johan Thornberg säger till mig att polisen upptäckte ett kriminellt parallellsamhälle i Södertälje. Mord. Utpressning. Människorov. Bedrägerier.

De kriminella nätverken gick in i varandra genom släktskap eller andra personkopplingar. Tystnad bredde ut sig i staden. Medborgarna litade inte längre på polis och myndigheter.
Hittills har 122 personer åtalats, bland annat medlemmar i ”Syrianska brödraskapet” och kyrkoledaren Johan Melkemichel som fick tre års fängelse för grovt bedrägeri mot försäkringskassan.
I säkerhetssalen sätter Silva Gündüz på sig glasögon. Hon följer i sina papper åklagarens framställan. Det är början på ännu en lång, stillsam dag i rätten.