Göteborg. Britt-Marie Mattsson, journalisten, författaren, Göteborgs fräsigaste dam, är unik på många sätt.
Ett är att hon törs prata.
Jag har åkt till staden, ”lilla London”, på västkusten, ”Sveriges framsida”, för att försöka förstå varför Göteborg saknar betydelse. Förstå mig rätt, hela Sverige inser att vi ska vara tacksamma för Volvo och SKF och att här en gång byggdes fartyg, och att … att Göteborg uppförde Ullevi där det varit bollspel och en del fina konserter på 1980-talet.
Men varför saknar Göteborg betydelse?
Jag kommer inte på en enda göteborgsk debattör som gör sig hörd i det nationella samtalet. Inte många författare av nationell betydelse heller. Jo, Claes Hylinger, självklart, men han är gammal. Viveca Lärn. Ja. Åke Edwardsson skriver framgångsrikt deckare. Visst.
Denna uppräkning visar hur liten staden är. Man minns alla som sticker ut. Man kan sitta i restaurangen på Park Aveny hotell, som jag gör nu tillsammans med Britt-Marie Mattsson, medan spårvagnarna plingar och regnet duggar i novembermörkret, och försöka hitta fler namn.
Janne Josefsson. Ska han räknas till Göteborg? Okej, låt gå.
Mattsson kastar fram Bengt Bratt och Kent Andersson som var nydanande inom teatern på 1960-talet. Då ja. Och Carin Mannheimer. Men hon är död.
Jag har konsulterat Wikipedia. Under ordet Göteborg och rubriken litteratur nämns bara den årliga bokmässan, det vill säga ett jippo då författare reser hit från Stockholm och annorstädes.
– Om vi skulle göra ett tv-program och dra in lite intressanta göteborgare skulle vi inte hitta några, säger Mattsson.
Vi talar om landets näst största stad med storindustrier, universitet, Chalmers tekniska högskola och Sahlgrenska universitetssjukhuset. Det är ingen liten avkrok. Så min fråga är ärlig.
Varför är Göteborg osynligt?
Det är en storstad med småstadens mentalitet. Britt-Marie Mattsson, som förresten fått en spårvagn döpt efter sig, blir en illustration till hur liten denna stora stad är: personalen på Park behandlar henne som en drottning! en drottning man kan dua! ty hon är en av stadens få stratosfäriska kändisar.
Hon säger att staden är självgod men samtidigt lider den av dåligt självförtroende. Det eviga komplexet inför Stockholm.
Det där komplexet får man alltid höra något om. Någon berättar att stadens starke man, kommunalrådet Göran Johansson, på sin tid skröt med att han minsann inte läste Stockholmstidningarna. En annan minns en lokalpolitiker som sa att det bästa med bokmässan är att den inte ligger i Stockholm.
Jag talar med en person som kan allt om kommunen. Innan jag ställt en enda fråga säger personen:
– Ska du citera mig? Jag vill inte äventyra min ställning.
En annan person säger:
– Jag förstår försiktigheten. Man kan hamna utanför om man talar illa om Göteborg.
Därför måste jag säga att även historikern Jan Jörnmark visar mod. Han bor snett över gatan sett från Park Aveny, en bit längre ner sett från förra Volvochefen Leif Johanssons tjänstebostad. Göteborg är som sagt en liten stad.
Kanske beror Jörnmarks mod på att han kommer utifrån, han invandrade från Karlstad på 1970-talet och låter på dialekten som om han vore en karaktär i tv-serien ”Ack, Värmland”.
Jörnmark är en knivskarp debattör. Han talar om ”sinnesrubbade beslutsprocesser” i kommunen vilka bland annat resulterat i att Göteborg har ”världens största samling antikverade arenor”: Nya Ullevi som nu bara heter Ullevi eftersom Gamla Ullevi renoverades (halvdant) och nu är nyare än Nya Ullevi. Scandinavium. Valhallabadet.
Medan Göteborg stått kvar och blickat mot det gamla industrisamhället har Stockholm tagit språnget in i den nya digitala ekonomin. Det syns på inkomsterna, säger Jörnmark. Stockholm har dragit ifrån och är betydligt rikare än Göteborg.
Kompetensen, om det så är ekonomer eller författare, har under 35 år oavbrutet flyttat till Stockholm.
Så varför stannar Jörnmark?
– Jag trivs bara jag får resa bort då och då. Så jag kan hålla själen fri och inte falla ner i den där jävla dumma Göteborgsandan.
Även Malmö har skakat av sig det gamla och blivit Sveriges hippaste stad. Malmö rev kranen från Kockumsvarvet som reste sig som ett urtidsdjur över stadskärnan. Uddevalla skrotade sin. Göteborg har behållit sina gamla nedlagda kranar och vårdar dem precis som småstäder ofta vårdar de smärtsamma minnena från en svunnen tid.
– Jag är jävligt tydlig. Men jag vill se vad du skriver. Jag vill kunna fortsätta att leva i den här stan. Du får räkna med att telefonen blir tystare, säger Jörnmark.
Och det samtalsklimatet förklarar varför Göteborg är osynligt.
Kända Göteborgsprofiler
På ett område hävdar sig sig Göteborg väl. Det finns många framstående akademiker som syns och hörs: Bo Rothstein, Ulf Bjereld, Sören Holmberg, Henrik Oscarsson, Johan Lönnroth, Sven-Eric Liedman. För att inte tala om Arvid Carlsson, Nobelpristagare i fysiologi eller medicin år 2000.
—
Popstjärnan Håkan Hellström bor i Göteborg. Men det vet ju alla.
—
I Göteborg hedrar man kung Gustav II Adolfs död i Lützen 1632 genom att varje år den sjätte november äta Gustav Adolf-bakelser.
PRODUCENT: NINA KRUSE, REDAKTÖR: SOFIA BOSTRÖM